Harley Benton Valuestrings

Publicerat: 2014-09-01 10:45:13 | Kategori: Prylar & Hårdvara

Det tycks nästan som att jag endast skriver om Thomann och deras märke Harley Benton exklusivt, men så är inte fallet kan jag intyga. Däremot är det ännu dags för en lättare djupdykning i ännu en Harley Benton produkt. Denna gång är det deras gitarrsträngar, så kallade "valuestrings", som granskas av mina vakande ögon och mina ärrade fingrar.

Det är ingen nyhet att Harley Benton erbjuder billiga substitut för de som inte vill lägga ut allt för mycket pengar på sitt musicerande. Deras strängar är verkligen inget undantag och de kostar i runda slängar knappa 10 kronor per paket på sex strängar. I jämförelse med mina absoluta favoritsträngar, Dunlop KFK, är Harley Benton omkring fem gånger billigare. Den största skillnaden på papper är att Dunlop KFK kommer med ytterligare en sträng som är lite grövre för den som gillar att stämma ned.

Förpackningen som Harley Bentons strängar kommer i är av ganska tjock mjukplast och vardera sträng är också plastinpackad. Inte direkt den bästa lösningen ur miljösynpunkt vill jag tro, men visst lär strängarna hålla sig fräscha i detta plastfängelse. När man väl separerat strängarna från plasten så märks den första skillnaden från dyrare strängar. De här strängarna är lite småknepiga att räta ut jämfört med dyrare strängar som rätas ut direkt där man tar ut dem ur sin förpackning. Detta kan även ses som något positivt då man inte riskerar något oönskat strängsmatter som kan sluta upp med att man får en sträng i ögat. Hur man än ser på det är strängar i ögonen inte något som är önskvärt och några sekunders extra arbete för att slippa det har jag inget emot.

Hur bra fungerar då dessa billiga strängar och går de ens att spela med? Otroligt nog kan jag knappt märka någon skillnad mellan dessa och tidigare nämnda Dunlop. De låter bra och jag vill inte påstå att jag störs av hur strängarna känns att spela på. Det är en viss skillnad i just känslan, men det glömmer man bort efter att man spelat i några minuter. Recensionerna på Thomann har påpekat vissa problem med missljud och svårigheter att "benda", men jag har inte kunnat återskapa något sådant problem. Kanske är det så att dessa recensioner är skrivna av folk som innan använt en annan strängtjocklek eller så är deras gitarrer väldigt petiga. I mitt fall har jag provat Harley Bentons strängar på tre gitarrer av olika fabrikat och de har gett bra resultat på samtliga.

Gällande hållbarheten så har jag inte märkt någon skillnad. Jag har inte lyckats spela av någon sträng under den månad jag provat på strängarna och de känns ganska fräscha än. Gällande stämning så är det inga större problem vad jag märkt. Jag vill tro att det var lite svårare att stämma upp gitarren första gången efter bytet, men efter man dragit lite i strängarna så håller de stämningen utan problem.

Det enda jag egentligen saknar med dessa strängar är att det inte följer med en tjockare E-sträng för nedstämning, men de strängar som följer med räcker gott. Med lite tur så kommer det ett strängset av Harley Benton för 7-strängade gitarrer någon gång i framtiden och då får man ju med en extra tjock och fin sträng att misshandla. Tills dess så nöjer jag mig med deras 6-strängade set och kan bekvämt byta strängar närsom utan att oroa mig över hur dyrt det är.


Kommentera

Dysphorian Breed - debuten släppt!

Publicerat: 2014-08-21 23:19:58 | Kategori: Diverse

Jag nämnde för inte alls så länge sedan att jag hade ett musikaliskt litet projekt vid namn "Dysphorian Breed" och nu är det äntligen upp till bevis. Imorse kändes mixen äntligen perfekt och jag tog det drastiska beslutet att börja göra väsen av det hela. Sagt och gjort så laddade jag upp skivan på Bandcamp, skapade en Facebook-sida, hojtade till i några forum samt skickat en hel drös med mail till olika webzines i hopp om lite feedback.

Det började väldigt bra och ett par purfärska fans donerade några slantar till projektet, men efteråt har det lugnat ner sig lite på gott och ont.

Det jag tycker att ni borde göra är att knäppa upp en öl, lyssna på skivan, skapa en webzine och skriva en recension illa bums. Eller så räcker det med att ni bara hojtar till med lite feedback. smiley

Bandcamp: http://dysphorian.bandcamp.com/
Facebook: https://www.facebook.com/pages/Dysphorian-Breed/538700936255697
Hemsida: http://dysphorian.com


Kommentera

Harley Benton R-458

Publicerat: 2014-08-19 09:48:47 | Kategori: Prylar & Hårdvara

Harley Benton R-458 har flyttat in hos mig efter många om och men. Jag nämnde tidigare något om att inte lära sig av sina misstag och hur jag skämdes över att ännu en gång beställa en Harley Benton gitarr. Nu är det alltså dags att ta upp vad för gitarr jag egentligen har råkat ut för!

Gitarren är den absolut billigaste 8-strängade historia jag någonsin kommit över, till pris alltså. Den gick på just dryga 1400 kr vilket är mindre än hälften av vad näst billigaste i den klassen kostar. Konstruktionen är ganska simpel och det är verkligen inget speciellt med gitarren förutom att den har åtta strängar. Nu brukar det ofta vara ett negativt betyg, men i Harley Bentons fall så är det i själva verket en ren hyllning till att de äntligen lyckats bygga en gitarr som endast är medioker!

Mikrofonerna är fullt funktionsdugliga i sig. Bra ljud med ytterst lågt brus, men utsignalen är ganska låg. Förstärkaren klarade inte att leverera en rejäl distortion på egen hand med denna gitarr, men med en distpedal så var det inga problem. Finishen är även den helt funktionsduglig. Gitarren är klarlackad i svart och ser... mjo, väldigt svart och blank ut. Det vill säga tills man fingrat på gitarren, det är en ren magnet för fingeravtryck.

Halsen ser fin ut och dragstången fungerar att ställa in, men som väntat krävdes det en liten justering. Stallet fungerar som det ska, men det gick inte att få till något speciellt låg stränghöjd i och med dess konstruktion. Intoneringen i sig var "spot on", men det är ju också den grundläggande kvalitetskontrollen på billiga gitarrer verkar det som. Sadeln, eller nöten som jag brukar kalla den, orsakar lite strängbrus vilket inte är ovanligt på 8-strängade gitarrer. Inte så mycket så att det på något sätt skulle vara störande däremot.

Endast två punkter får lägre än mediokert betyg. Först och främst så är stämskruvarna relativt usla. Gitarren håller stämningen sisådär, men stämskruvarna är så känsliga att det är ofattbart drygt att stämma upp gitarren. Den andra punkten är lite mer vad jag väntar mig av ett märke som Harley Benton, rostiga skruvar! Både skruvarna som håller fast mikrofonerna, dragstångsskyddet, stämskruvarna och plattan baktill är på håret att vara sönderrostade. Det är en liten och ganska irrelevant punkt, men väldigt lusigt att Thomann inte kunde kosta på sig att åtminstone använda rostfria skruvar. Tack och lov så är de rejäla skruvarna som håller fast halsen inte angripna av rost, de är inte speciellt lätta att byta ut alla gånger.

Något annat värt att nämna är att gitarren inte direkt är anpassad alls för nedstämning. Stämningen på översta strängen är i standard F# vilket fungerar bra, men att stämma ner till E var ingen höjdare. Det går inte att skylla på märket Harley Benton, snarare så ligger problemet i att de flesta 8-strängade gitarrerna på marknaden har lite för kort hals för sitt eget bästa så att säga. Med lite tjockare strängar går det säkert att komma ner ett par toner, men stängar i den tjockleken är ju inte direkt billiga i mitt tycke.

Hur låter gitarren då? Jag vill påstå att den låter alldeles utmärkt. Jag tycker inte att man behöver byta mikrofoner i gitarren om man inte nödvändigtvis måste ha en riktigt het utsignal.

Här är ett kort ljudklipp jag spelade in häromdagen:
Sludge_Master_HB.mp3

Fyra olika ljudspår med R-458:an och en bas. Det är bara några långsamma powechords i sludge-tappning, men det är sånt som jag vill spela på gitarren.

Gitarren är alltså en underlig blandning av medioker och underbar. Det är ingenting speciellt med den, men den fungerar och bra därtill! Vem kunde vänta sig det av en Harley Benton gitarr?


Kommentera

Ny hemsida, Dysphorian.com

Publicerat: 2014-08-12 01:36:47 | Kategori: Diverse

Jag nämnde för några dagar sedan att jag hade ett nytt musikprojekt på gång och det tar stormsteg framåt, eller jag har gjort en hemsida för projektet nu.

Dysphorian Breed heter det alltså. Vi kan börja med själva namnet som antagligen är världens mysterium när man hör det. Wikipedia beskriver "dysphoria" som "a state of feeling unwell or unhappy; a feeling of emotional turmoil and mental discontent as a symptom of discontent, restlessness, dissatisfaction, complete dread malaise, depression, anxiety and suicidal idealization indifference". "Breed" har en så tråkig och torr beskrivning på wikipedia att jag tycker att vi nöjer oss med att det är en "avkomma". Kort och gott kanske man kan översätta det till "apatins avkomma"? Jag hittade totalt noll träffar när jag googlade det, så antingen är det riktigt originellt och/eller fruktansvärt dåligt.

Själva musiken har jag definierat som en blandning av funeral, sludge och gotisk doom metal. Som om Shape of Despair och My Dying Bride skapade en supergrupp och hyrde in en gitarrist från Grief. Om mitt projekt ens är i närheten så bra som ovanstående grupper vill jag inte kommentera däremot.

Hemsidan var hur som helst ganska snabbt ihopslagen. Kontaktformuläret är taget härifrån med lite ändringar, men annars så är designen helt ny.

Slappna av, njut och ta en titt på dysphorian.com.


Kommentera

Chibson-experimentet #3

Publicerat: 2014-08-10 07:26:57 | Kategori: Prylar & Hårdvara

Tre månader efter förra uppdatering så har äntligen företaget från China skickat en bild till mig. För att vara ärlig så trodde jag inte att jag skulle få höra från dem igen och jag är faktiskt osäker på om jag vill ha gitarren i detta skede. Jag har spenderat pengar på en annan gitarr redan som nämnt, men det är ju inte direkt förvånande om det dröjer ytterligare en tre månader innan de hunnit klarlacka gitarren.

Hur som helst tycker jag att de lyckades relativt bra med "blodsplattret". Det enda negativa är att de tog min snabbskiss allt för litterärt och även la lite färg på bindningen. Tack och lov så har de gått med på att sanda bort den färgen. Utöver det så ser den riktigt inbjudande ut!

Just nu kan jag som nämnt inte svara på ifall jag ens vill ha gitarren, men om de lyckas riktigt bra med resultatet så kommer det nog vara svårt att inte punga ut med pengarna. Den stora frågan är just hur lång tid det kommer att ta...


Kommentera

Att inte lära sig av sina misstag!

Publicerat: 2014-08-07 08:23:13 | Kategori: Prylar & Hårdvara

Föga förvånande så har jag inget större förtroende för Thomanns eget märke "Harley Benton", speciellt efter att ha fått erfara detta i första hand. Att jag skulle få för mig att pröva lyckan en gång till i HB-lotteriet kändes fram till igår rent ut sagt idiotiskt, men så la jag ändå en beställning igår kväll!

För att specificera lite så är egentligen inte Harley Benton automatiskt ett värdelöst märke. Just i mitt fall var det en blandning av dålig kvalitetskontroll samt dålig paketering. Det sistnämnda är inte speciellt vanligt att erfara hos Thomann. Gällande kvalitetskontrollen så var det lite bubblig lack, elektronikfel och usel inställning. För att summera så går det att fixa det mesta gällande en Harley Benton om den skickats väl paketerad, men det är knappast värt att köpa en av ovanstående märke om det finns exempelvis en Epiphone för någon hundralapp mer.

Det var dagens historielektion, men jag kanske borde berätta lite om min beställning. Jag har beställt en åtta-strängad Harley Benton, en så kallad "R-458 Progressive series", för just dryga 1400 kronor. Det var inte förstahandsvalet såklart, men prisgapet för sådana gitarrer är gigantiskt. Näst billigaste kostar mer än dubbelt så mycket och den gitarren kändes väldigt knapert utrustad ändå. Den första riktigt fina gitarren kostar över 6000 kronor vilket är väldigt saftigt. Därför tog jag beslutet att köpa det absolut billigaste skräpet och se om jag kan få den spelbar.

Vad behöver man egentligen en åtta-strängad gitarr till? Det är ett ganska nytt påfund och de har blivit populära med dessa nya hippa musikstilar så som djent, deathcore och liknande. Jag håller mig långt ifrån sådana musikstilar, men jag gillar grymt nedstämda gitarrer och speciellt när det är så lågt som en hel oktav nedstämt. Jag har dessutom börjat meka med ett nytt musikprojekt där jag spelar någon form av funeral doom metal och då ska det låta mörkt och tungt som attan. Jag har spelat in med en Morpheus Droptune och kan på det viset få en oktavs nedstämning, men det är inte riktigt samma känsla. Dessutom så låter en genuint nedstämd gitarr något ofantligt mycket "sladdrigare", i brist på bättre ord, och på något underligt vis så menade jag det som något positivt.

Hur som helst, nu är det bara att längta till undergången eller hur man nu ska förklara detta. Antagligen som kommer gitarren att kräva väldigt mycket jobb, men kommer den att bli spelbar? Stay tuned!


Kommentera

Nördvarning i värmen

Publicerat: 2014-07-24 01:57:25 | Kategori: Prylar & Hårdvara


Kommentera

Nyare inlägg »»«« Äldre inlägg