Z83S Mini PC

Publicerat: 2017-03-18 17:09:20 | Kategori: Prylar & Hårdvara

För bara någon vecka sedan så bytte jag ut min HTPC för andra gången. För varje gång jag uppgraderat har jag gått ner i pris och denna lilla dator kostade verkligen inte mycket alls. Ca 650 kr fick jag betala och i ärlighetens namn har jag ingen aning om varför denna sticka är så billig. Bara att man får en äkta version av Windows 10 Home räcker för att man borde vara nöjd med köpet, men man får faktiskt en hel del mer!

Hårdvara
I det lilla skalet får det plats en Intel Atom X5-Z8350, en fyrkärnig processor på 1,44 GHz. Dessutom så får man 2 GB ram och 32 GB utrymme. Slänger man dessutom på Bluetooth 4,0 och 2,4 GHz WiFi så kan man inte bli besviken.

Stickan har en USB3-port och en Mirco USB-port. Det räcker utan problem om man bara behöver ansluta ett tangentbord och en mus, men det bör inte vara några problem att ansluta en USB-hub om det så krävs. Det finns dessutom plats för ett Micro SD-kort. Jag behöver personligen inte det för extra lagring, men det är grymt att man kan läsa av minneskort direkt i stickan.

I början var jag aningen orolig över minnet och WiFi-kortet. 2 GB ram är inte speciellt mycket och 2,4 GHz WiFi är ju inte direkt snabbt i dagens läge. Trots detta så räcker det gott för en enkel HTPC.

Jag var även lite skraj över att fläkten skulle vara för högljudd för mina arma öron. När jag installerade program och ställde in Windows från första början så var också fläkten ganska obehaglig, men vid vanligt användande så är det ganska sällan fläkten faktiskt blir hörbar. Med tanke på att temperaturen för det mesta håller sig på ca 60 grader så känns det ändå värt med fläkten. Jag tror inte heller att en passiv kyllösning skulle fungera i denna sticka.

I paketet får man, förutom stickan, en förlängningskabel för HDMI, en OTG-kabel och en strömadapter. Visst, man får inga guldklimpar, men för priset så får man det man behöver.

Mjukvara
Som nämnt så får man en äkta version av Windows 10 Home förinstallerat på stickan. Inte för att säga att det går så snabbt att man blir åksjuk, men det fungerar riktigt bra för film, YouTube och surfande rent allmänt.

Vad som däremot fungerar sämre är vissa uppenbara saker som strömsparläge och uppdareringar. Windows Update var helt avstängt när man slog på datorn för första gången och jag fick manuellt gå in i tjänsterna och aktivera det. Sen fungerade det klockrent, men det går inte att säga samma sak om strömsparläget. Det existerar inte alls! Hårdvaran stödjer ingen form av strömsparläge alls och man har valet att antingen alltid ha på datorn eller stänga ner den när man inte använder den. Då strömbrytaren är på själva stickan som jag har gömt bakom min förstärkare så vägrar då jag personligen att stänga ner datorn. Kort och gott riktigt synd, men det är ju inte så att man behöver vara orolig över elräkningen då stickan ändå är riktigt strömsnål.

YouTube fungerar för det mesta riktigt bra. På 720p eller högre så laggar vissa videor ibland när datorn jobbar, men det hör till det ovanliga. Film i VLC fungerar utan några problem oavsett i princip. Jag gillar däremot också programmet Popcorn Time och det har rejäla problem. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men bilden blinkar till svart lite då och då när man tittar på film via det. Den enda lösningen runt det har varit att strömma vidare till VLC, men jag är inte riktigt nöjd med det heller. Till följd använder jag inte Popcorn Time mycket alls längre vilket är synd, men det är något man får leva med.

Slutledning
Detta är utan tvekan den mest prisvärda datorn man kan köpa idag. Den är riktigt snabb för att ha en atom-processor och mindre krävande uppgifter klarar den av med bravur. Det enda jag personligen kan anmärka på är strömsparläget och problemet med Popcorn Time, men för priset så går det utan tvekan att leva med!


Kommentera

Chibson-experimentet II #2

Publicerat: 2014-11-30 18:25:26 | Kategori: Prylar & Hårdvara

Då var det äntligen dags för en uppdatering av Chibson-köpet som gjordes för några veckor sedan. Jag har äntligen hunnit med att fixa upp gitarren och i skrivande stund så spelar den som en dröm! Däremot blev gitarren inte så billig som först väntat främst på grund av EMG-mickarna som fick bli självaste James Hetfields signaturmickar. Jag hade inga speciella förväntningar på ljudet förutom att jag självklart ville att de skulle låta snarlikt mina andra EMG. Designen däremot var mycket viktigt då det inte passar med helsvarta mickar under några omständigheter och priset för just JH-settet var galet nog högre än hela gitarren! Oavsett prislappen är de då riktigt prydliga med sitt svart krom. Ljudet var även det förvånansvärt bra och betydligt mycket bättre än vad jag väntade mig! Halsmicken är lite väl grötig kan jag tycka, men den i stallet är min nya favorit. Väldigt bra fyllighet som utan några som helst problem slår både 81 och 85 i standardutförande.

De mickarna som följde med gitarren var som tidigare nämnt inte speciellt bra och det märktes extra tydligt efter bytet. Jag hade väntat mig att det skulle vara äkta Epiphone-mickar, men inte ens det. De mickarna som gömde sig bakom skydden var rena "no-name"-mickar. Vid närmare eftertanke så är de faktiskt sämre än Epiphone och det är ju inte så mycket att hänga i julgranen!

Något som jag däremot inte bytt är själva stallet. Stallet är av varianten Epiphone eller kanske till och med en kopia av det märket. Kort och gott är detta det mest självklara ledtråden till att gitarren faktiskt är en Chibson. Däremot har jag jobbat enormt på att få till intoneringen som var rent ut sagt usel när jag fick gitarren. Jag spenderade närmare fem timmar på att ställa in intoneringen och ändå är den inte fullt perfekt. Däremot är det inte omöjligt att jag faktiskt byter stall längre fram.

Halsen var även den en riktigt mardröm, men efter en hel del dragstångsvridande och skruvande av stallhöjden så blev det inte alls så dumt. Ett mått jag brukar använda för att beräkna stränghöjd, som inte alls är speciellt precis eller rekommenderat, är att föra in ett 1mm-plektrum vid första bandet. Sitter den stadigt är stränghöjden acceptabel, men i detta fallet så föll plektrumet till golvet direkt. Jag har lyckats få det till att plektrumet sitter fast lite ostadigt och det är jag faktiskt nöjd med då gitarren spelar bra. I detta skedet är det endast en tillslipning av banden som kan hjälpa, men det är ett allt för stort jobb för mig just nu.

Dragstångsskyddet är utbytt mot ett äkta Gibson och det ser betydligt mycket bättre ut än det hemska skämtet som följde med gitarren! Tyvärr hade jag endast "custom"-varianten, men det skulle man kunna kalla gitarren nu med EMG-mickarna och mitt hårda jobb för att fixa gitarren.

Installaten av mickarna var betydligt drygare än vad det brukar vara. Först och främst så fick inte pottarna plats i de små hålen, så jag fick fila upp hålen en hel del. Nästa problem var mickväljaren, eller vad man nu kallar det, och hur det var ihoplött. Det fanns inga logiska färgval och sladdarna satt så underligt lödda att jag fick koppla in det i EMG:s kontrollbord på måfå. Efter ett tiotal försök var detta problemet löst och till vänster syns en prydlig bild av kabelhärvan. Något jag måste ge beröm för är utrymmet däremot, det fanns verkligen hur mycket plats som helst att få plats med alla komponenter!

Som alltid så måste någonting gå snett däremot och det gjorde det verkligen i mitt fall! Plastkåpan på baksidan av gitarren sitter inte alls speciellt bra och jag försökte hamra fast det lite lätt. Jag lyckades missa med ett slag och träffade själva kroppen. Även om jag inte använde någon märkvärdig kraft så blev det ett synligt märke. Nu var det inte hela världen, men jag tänkte ändå dölja det med ett klistermärke. Tyvärr var jag tankspridd efter hamringsmissen så jag gjorde ännu en miss. Denna gången så tänkte jag skära bort delen av klistermärket som satt på plastkåpan. Det gäller att vara stadig på handen, vilket jag personligen inte är vilket resulterade i att jag slant med kniven och skar rakt genom finsihen på kroppen. Bara att byta klistermärke och faktiskt ha lite fokus på hur jag skär. Denna gången gick det strålande och det ser riktigt bra ut med EMG-klistermärket om jag får vara ärlig! Det blev perfekt utskuret och det ser nästan ut som om Gibson hade ett sammarbete med EMG på denna gitarr.

Kort och gott så blev gitarren riktigt vacker och jag skulle vilja säga att den får en väl förtjänad tredjeplats bland mina gitarrer! Min B.C. Rich Dark Arts och min Epiphone G-400 SG är däremot väldigt svåra att klå, men Chibson-gitarren är verkligen tredvlig att spela på och när det kommer till utseende så vinner den alla kamper!


Kommentera

Chibson-experimentet II #1

Publicerat: 2014-11-09 17:55:21 | Kategori: Prylar & Hårdvara

Efter många om och men så var det dags igen att ge sig på Chibson-tåget och göra en ny beställning. Som ni kunnat förana så gick det inte speciellt bra sist. Jag fick en färdig bild av gitarren och jag märkte direkt flera missade punkter. Greppbrädan hade fel inlays, mikrofonerna var piratkopior och ej vad jag hade beställt samt att finishen blev ganska dålig. Kort och gott en katastrof och jag valde att säga upp kontakten med denna tillverkare!

Däremot vill jag inte avskräckas av alla gitarrer i Chibson-klassen och gick ganska nyligen ut på ännu en jakt. Denna gång blev det via den kinesiska portalen AliExpress som har en uppsjö av mer eller mindre seriösa produkter. Via denna portal la jag märke till en ytterst billig och kvalitativ Chibson av en seriös tillverkare. Utan att hinna tänka över det så la jag en beställning och i denna stund är den i min ägo! Med tullavgifter betalade jag totalt kring 2000 kr vilket är billigare än en Epiphone med samma design, men ofantligt mycket vackrare!

Hittills har jag inte hunnit med mycket annat än att byta strängar och intonera gitarren, men inom en mycket snar framtid så kommer jag även att vrida till halsen, byta mikrofoner och ställa ned stränghöjden. Hur är den att spela på just nu kanske ni frågar? Kort och gott så ser den mycket bättre ut än vad den låter. Ena mikrofonen är glapp och stränghöjden är usel, men det är sådant som man får vänta sig och saker jag som sagt ska åtgärda. Därefter kommer gitarren att ligga i minst samma klass som en riktigt påkostad Epiphone eller kanske till och med en fin Gibson!


Kommentera

Harley Benton Valuestrings

Publicerat: 2014-09-01 10:45:13 | Kategori: Prylar & Hårdvara

Det tycks nästan som att jag endast skriver om Thomann och deras märke Harley Benton exklusivt, men så är inte fallet kan jag intyga. Däremot är det ännu dags för en lättare djupdykning i ännu en Harley Benton produkt. Denna gång är det deras gitarrsträngar, så kallade "valuestrings", som granskas av mina vakande ögon och mina ärrade fingrar.

Det är ingen nyhet att Harley Benton erbjuder billiga substitut för de som inte vill lägga ut allt för mycket pengar på sitt musicerande. Deras strängar är verkligen inget undantag och de kostar i runda slängar knappa 10 kronor per paket på sex strängar. I jämförelse med mina absoluta favoritsträngar, Dunlop KFK, är Harley Benton omkring fem gånger billigare. Den största skillnaden på papper är att Dunlop KFK kommer med ytterligare en sträng som är lite grövre för den som gillar att stämma ned.

Förpackningen som Harley Bentons strängar kommer i är av ganska tjock mjukplast och vardera sträng är också plastinpackad. Inte direkt den bästa lösningen ur miljösynpunkt vill jag tro, men visst lär strängarna hålla sig fräscha i detta plastfängelse. När man väl separerat strängarna från plasten så märks den första skillnaden från dyrare strängar. De här strängarna är lite småknepiga att räta ut jämfört med dyrare strängar som rätas ut direkt där man tar ut dem ur sin förpackning. Detta kan även ses som något positivt då man inte riskerar något oönskat strängsmatter som kan sluta upp med att man får en sträng i ögat. Hur man än ser på det är strängar i ögonen inte något som är önskvärt och några sekunders extra arbete för att slippa det har jag inget emot.

Hur bra fungerar då dessa billiga strängar och går de ens att spela med? Otroligt nog kan jag knappt märka någon skillnad mellan dessa och tidigare nämnda Dunlop. De låter bra och jag vill inte påstå att jag störs av hur strängarna känns att spela på. Det är en viss skillnad i just känslan, men det glömmer man bort efter att man spelat i några minuter. Recensionerna på Thomann har påpekat vissa problem med missljud och svårigheter att "benda", men jag har inte kunnat återskapa något sådant problem. Kanske är det så att dessa recensioner är skrivna av folk som innan använt en annan strängtjocklek eller så är deras gitarrer väldigt petiga. I mitt fall har jag provat Harley Bentons strängar på tre gitarrer av olika fabrikat och de har gett bra resultat på samtliga.

Gällande hållbarheten så har jag inte märkt någon skillnad. Jag har inte lyckats spela av någon sträng under den månad jag provat på strängarna och de känns ganska fräscha än. Gällande stämning så är det inga större problem vad jag märkt. Jag vill tro att det var lite svårare att stämma upp gitarren första gången efter bytet, men efter man dragit lite i strängarna så håller de stämningen utan problem.

Det enda jag egentligen saknar med dessa strängar är att det inte följer med en tjockare E-sträng för nedstämning, men de strängar som följer med räcker gott. Med lite tur så kommer det ett strängset av Harley Benton för 7-strängade gitarrer någon gång i framtiden och då får man ju med en extra tjock och fin sträng att misshandla. Tills dess så nöjer jag mig med deras 6-strängade set och kan bekvämt byta strängar närsom utan att oroa mig över hur dyrt det är.


Kommentera

Harley Benton R-458

Publicerat: 2014-08-19 09:48:47 | Kategori: Prylar & Hårdvara

Harley Benton R-458 har flyttat in hos mig efter många om och men. Jag nämnde tidigare något om att inte lära sig av sina misstag och hur jag skämdes över att ännu en gång beställa en Harley Benton gitarr. Nu är det alltså dags att ta upp vad för gitarr jag egentligen har råkat ut för!

Gitarren är den absolut billigaste 8-strängade historia jag någonsin kommit över, till pris alltså. Den gick på just dryga 1400 kr vilket är mindre än hälften av vad näst billigaste i den klassen kostar. Konstruktionen är ganska simpel och det är verkligen inget speciellt med gitarren förutom att den har åtta strängar. Nu brukar det ofta vara ett negativt betyg, men i Harley Bentons fall så är det i själva verket en ren hyllning till att de äntligen lyckats bygga en gitarr som endast är medioker!

Mikrofonerna är fullt funktionsdugliga i sig. Bra ljud med ytterst lågt brus, men utsignalen är ganska låg. Förstärkaren klarade inte att leverera en rejäl distortion på egen hand med denna gitarr, men med en distpedal så var det inga problem. Finishen är även den helt funktionsduglig. Gitarren är klarlackad i svart och ser... mjo, väldigt svart och blank ut. Det vill säga tills man fingrat på gitarren, det är en ren magnet för fingeravtryck.

Halsen ser fin ut och dragstången fungerar att ställa in, men som väntat krävdes det en liten justering. Stallet fungerar som det ska, men det gick inte att få till något speciellt låg stränghöjd i och med dess konstruktion. Intoneringen i sig var "spot on", men det är ju också den grundläggande kvalitetskontrollen på billiga gitarrer verkar det som. Sadeln, eller nöten som jag brukar kalla den, orsakar lite strängbrus vilket inte är ovanligt på 8-strängade gitarrer. Inte så mycket så att det på något sätt skulle vara störande däremot.

Endast två punkter får lägre än mediokert betyg. Först och främst så är stämskruvarna relativt usla. Gitarren håller stämningen sisådär, men stämskruvarna är så känsliga att det är ofattbart drygt att stämma upp gitarren. Den andra punkten är lite mer vad jag väntar mig av ett märke som Harley Benton, rostiga skruvar! Både skruvarna som håller fast mikrofonerna, dragstångsskyddet, stämskruvarna och plattan baktill är på håret att vara sönderrostade. Det är en liten och ganska irrelevant punkt, men väldigt lusigt att Thomann inte kunde kosta på sig att åtminstone använda rostfria skruvar. Tack och lov så är de rejäla skruvarna som håller fast halsen inte angripna av rost, de är inte speciellt lätta att byta ut alla gånger.

Något annat värt att nämna är att gitarren inte direkt är anpassad alls för nedstämning. Stämningen på översta strängen är i standard F# vilket fungerar bra, men att stämma ner till E var ingen höjdare. Det går inte att skylla på märket Harley Benton, snarare så ligger problemet i att de flesta 8-strängade gitarrerna på marknaden har lite för kort hals för sitt eget bästa så att säga. Med lite tjockare strängar går det säkert att komma ner ett par toner, men stängar i den tjockleken är ju inte direkt billiga i mitt tycke.

Hur låter gitarren då? Jag vill påstå att den låter alldeles utmärkt. Jag tycker inte att man behöver byta mikrofoner i gitarren om man inte nödvändigtvis måste ha en riktigt het utsignal.

Här är ett kort ljudklipp jag spelade in häromdagen:
Sludge_Master_HB.mp3

Fyra olika ljudspår med R-458:an och en bas. Det är bara några långsamma powechords i sludge-tappning, men det är sånt som jag vill spela på gitarren.

Gitarren är alltså en underlig blandning av medioker och underbar. Det är ingenting speciellt med den, men den fungerar och bra därtill! Vem kunde vänta sig det av en Harley Benton gitarr?


Kommentera

Chibson-experimentet #3

Publicerat: 2014-08-10 07:26:57 | Kategori: Prylar & Hårdvara

Tre månader efter förra uppdatering så har äntligen företaget från China skickat en bild till mig. För att vara ärlig så trodde jag inte att jag skulle få höra från dem igen och jag är faktiskt osäker på om jag vill ha gitarren i detta skede. Jag har spenderat pengar på en annan gitarr redan som nämnt, men det är ju inte direkt förvånande om det dröjer ytterligare en tre månader innan de hunnit klarlacka gitarren.

Hur som helst tycker jag att de lyckades relativt bra med "blodsplattret". Det enda negativa är att de tog min snabbskiss allt för litterärt och även la lite färg på bindningen. Tack och lov så har de gått med på att sanda bort den färgen. Utöver det så ser den riktigt inbjudande ut!

Just nu kan jag som nämnt inte svara på ifall jag ens vill ha gitarren, men om de lyckas riktigt bra med resultatet så kommer det nog vara svårt att inte punga ut med pengarna. Den stora frågan är just hur lång tid det kommer att ta...


Kommentera

Att inte lära sig av sina misstag!

Publicerat: 2014-08-07 08:23:13 | Kategori: Prylar & Hårdvara

Föga förvånande så har jag inget större förtroende för Thomanns eget märke "Harley Benton", speciellt efter att ha fått erfara detta i första hand. Att jag skulle få för mig att pröva lyckan en gång till i HB-lotteriet kändes fram till igår rent ut sagt idiotiskt, men så la jag ändå en beställning igår kväll!

För att specificera lite så är egentligen inte Harley Benton automatiskt ett värdelöst märke. Just i mitt fall var det en blandning av dålig kvalitetskontroll samt dålig paketering. Det sistnämnda är inte speciellt vanligt att erfara hos Thomann. Gällande kvalitetskontrollen så var det lite bubblig lack, elektronikfel och usel inställning. För att summera så går det att fixa det mesta gällande en Harley Benton om den skickats väl paketerad, men det är knappast värt att köpa en av ovanstående märke om det finns exempelvis en Epiphone för någon hundralapp mer.

Det var dagens historielektion, men jag kanske borde berätta lite om min beställning. Jag har beställt en åtta-strängad Harley Benton, en så kallad "R-458 Progressive series", för just dryga 1400 kronor. Det var inte förstahandsvalet såklart, men prisgapet för sådana gitarrer är gigantiskt. Näst billigaste kostar mer än dubbelt så mycket och den gitarren kändes väldigt knapert utrustad ändå. Den första riktigt fina gitarren kostar över 6000 kronor vilket är väldigt saftigt. Därför tog jag beslutet att köpa det absolut billigaste skräpet och se om jag kan få den spelbar.

Vad behöver man egentligen en åtta-strängad gitarr till? Det är ett ganska nytt påfund och de har blivit populära med dessa nya hippa musikstilar så som djent, deathcore och liknande. Jag håller mig långt ifrån sådana musikstilar, men jag gillar grymt nedstämda gitarrer och speciellt när det är så lågt som en hel oktav nedstämt. Jag har dessutom börjat meka med ett nytt musikprojekt där jag spelar någon form av funeral doom metal och då ska det låta mörkt och tungt som attan. Jag har spelat in med en Morpheus Droptune och kan på det viset få en oktavs nedstämning, men det är inte riktigt samma känsla. Dessutom så låter en genuint nedstämd gitarr något ofantligt mycket "sladdrigare", i brist på bättre ord, och på något underligt vis så menade jag det som något positivt.

Hur som helst, nu är det bara att längta till undergången eller hur man nu ska förklara detta. Antagligen som kommer gitarren att kräva väldigt mycket jobb, men kommer den att bli spelbar? Stay tuned!


Kommentera

«« Äldre inlägg