Chibson-experimentet II #2

Publicerat: 2014-11-30 18:25:26 | Kategori: Prylar & Hårdvara

Då var det äntligen dags för en uppdatering av Chibson-köpet som gjordes för några veckor sedan. Jag har äntligen hunnit med att fixa upp gitarren och i skrivande stund så spelar den som en dröm! Däremot blev gitarren inte så billig som först väntat främst på grund av EMG-mickarna som fick bli självaste James Hetfields signaturmickar. Jag hade inga speciella förväntningar på ljudet förutom att jag självklart ville att de skulle låta snarlikt mina andra EMG. Designen däremot var mycket viktigt då det inte passar med helsvarta mickar under några omständigheter och priset för just JH-settet var galet nog högre än hela gitarren! Oavsett prislappen är de då riktigt prydliga med sitt svart krom. Ljudet var även det förvånansvärt bra och betydligt mycket bättre än vad jag väntade mig! Halsmicken är lite väl grötig kan jag tycka, men den i stallet är min nya favorit. Väldigt bra fyllighet som utan några som helst problem slår både 81 och 85 i standardutförande.

De mickarna som följde med gitarren var som tidigare nämnt inte speciellt bra och det märktes extra tydligt efter bytet. Jag hade väntat mig att det skulle vara äkta Epiphone-mickar, men inte ens det. De mickarna som gömde sig bakom skydden var rena "no-name"-mickar. Vid närmare eftertanke så är de faktiskt sämre än Epiphone och det är ju inte så mycket att hänga i julgranen!

Något som jag däremot inte bytt är själva stallet. Stallet är av varianten Epiphone eller kanske till och med en kopia av det märket. Kort och gott är detta det mest självklara ledtråden till att gitarren faktiskt är en Chibson. Däremot har jag jobbat enormt på att få till intoneringen som var rent ut sagt usel när jag fick gitarren. Jag spenderade närmare fem timmar på att ställa in intoneringen och ändå är den inte fullt perfekt. Däremot är det inte omöjligt att jag faktiskt byter stall längre fram.

Halsen var även den en riktigt mardröm, men efter en hel del dragstångsvridande och skruvande av stallhöjden så blev det inte alls så dumt. Ett mått jag brukar använda för att beräkna stränghöjd, som inte alls är speciellt precis eller rekommenderat, är att föra in ett 1mm-plektrum vid första bandet. Sitter den stadigt är stränghöjden acceptabel, men i detta fallet så föll plektrumet till golvet direkt. Jag har lyckats få det till att plektrumet sitter fast lite ostadigt och det är jag faktiskt nöjd med då gitarren spelar bra. I detta skedet är det endast en tillslipning av banden som kan hjälpa, men det är ett allt för stort jobb för mig just nu.

Dragstångsskyddet är utbytt mot ett äkta Gibson och det ser betydligt mycket bättre ut än det hemska skämtet som följde med gitarren! Tyvärr hade jag endast "custom"-varianten, men det skulle man kunna kalla gitarren nu med EMG-mickarna och mitt hårda jobb för att fixa gitarren.

Installaten av mickarna var betydligt drygare än vad det brukar vara. Först och främst så fick inte pottarna plats i de små hålen, så jag fick fila upp hålen en hel del. Nästa problem var mickväljaren, eller vad man nu kallar det, och hur det var ihoplött. Det fanns inga logiska färgval och sladdarna satt så underligt lödda att jag fick koppla in det i EMG:s kontrollbord på måfå. Efter ett tiotal försök var detta problemet löst och till vänster syns en prydlig bild av kabelhärvan. Något jag måste ge beröm för är utrymmet däremot, det fanns verkligen hur mycket plats som helst att få plats med alla komponenter!

Som alltid så måste någonting gå snett däremot och det gjorde det verkligen i mitt fall! Plastkåpan på baksidan av gitarren sitter inte alls speciellt bra och jag försökte hamra fast det lite lätt. Jag lyckades missa med ett slag och träffade själva kroppen. Även om jag inte använde någon märkvärdig kraft så blev det ett synligt märke. Nu var det inte hela världen, men jag tänkte ändå dölja det med ett klistermärke. Tyvärr var jag tankspridd efter hamringsmissen så jag gjorde ännu en miss. Denna gången så tänkte jag skära bort delen av klistermärket som satt på plastkåpan. Det gäller att vara stadig på handen, vilket jag personligen inte är vilket resulterade i att jag slant med kniven och skar rakt genom finsihen på kroppen. Bara att byta klistermärke och faktiskt ha lite fokus på hur jag skär. Denna gången gick det strålande och det ser riktigt bra ut med EMG-klistermärket om jag får vara ärlig! Det blev perfekt utskuret och det ser nästan ut som om Gibson hade ett sammarbete med EMG på denna gitarr.

Kort och gott så blev gitarren riktigt vacker och jag skulle vilja säga att den får en väl förtjänad tredjeplats bland mina gitarrer! Min B.C. Rich Dark Arts och min Epiphone G-400 SG är däremot väldigt svåra att klå, men Chibson-gitarren är verkligen tredvlig att spela på och när det kommer till utseende så vinner den alla kamper!


comments powered by Disqus